back tillbaka
 

Offentlig gestaltning / Public art commission
Skissuppdrag / scetch mission
(ej utförd / not performed)

Octopus 2010
offentlig gestaltning Stavanger Nya Konserhus, Norge/ public artwork Stavanger New Concerthouse, Norway

Tävling
genom KORO i Norge, med sex deltagande konstnärer.
Birgitta Ahlin og Sirkka Lehtonen (SE),
Jeffrey Inaba (USA),
Aleksandra Stratimirovic (SE),
Åsa Maria Bengtsson(SE),
Jorge Pardo (USA),
Ray King (USA)

Jeffrey Inaba från USA fick uppdraget att smycka foajén. Uppdraget att göra utsmyckning av Stavanger Nya Konserthus - amfieteatern gick till Åsa Maria Bengtsson.


Tryck för PDF med mer info och
bilder /
Press for PDF with more information and images.





 


OCTOPUS

Förslag till konstnärlig utsmyckning av Nytt Konserthus i Stavanger, Norge

Verket består av fem till sju amorfa kristallkronor i olika storlekar, utformade som åttaarmade bläckfiskar. Den största är ca: 1200 mm bred och blir då inklusive armar ca: 3900 mm lång. De andra är från 1-3 meter långa. Bläckfiskarna hänger på olika höjd och kommer att kunna betraktas från olika nivåer i byggnaden. De kommer även att kunna ses utanför byggnaden.

Varje bläckfisk har sitt eget ljus i form av fiberoptik och respektive krona har olika färgton i ljuset - från kallblå-vit till varmt gul-grönt ljus. De varmtonade placeras längre fram mot fönstren medan de kallare befinner sig längre bak och på så sätt skapas ett intryck av djup i hela verket. Den optiska fibern lyser mer ju närmare ljuskällan de är, därför kommer ljuset att avta ut mot bläckfiskens armar. Profilstrålkastare med gobos (glasdia) belyser kristallkronorna och en vattenliknande bildyta projiceras på golv och trappor, samtidigt som skuggor av bläckfiskarna gör det hela mer dramatiskt. Känslan av hav / vatten genomsyrar foajén.

Namnet Stavanger kommer av ”stafr” som betyder brant klippa och sedan ”angr” som betyder fjord/vik. Namnet betyder alltså fjorden vid den branta klippan (valberget). Konserthusets yttre och inre utformning för tankarna till klippa eller skepp och därmed naturligtvis till havet, som ju är tyngdpunkten i Stavangers industriella näring och som också till stor del utgör stadens identitet.


 

 

Konserthuset är placerat nära havet och för att komma ännu närmare har man konstruerat en konstgjord vik där trappor leder direkt ner i vattnet. Jag har dragit det ännu lite längre genom att låta havet fortsätta in i husets foajé, där ett antal större och mindre bläckfiskar i form av kristallkronor svävar.

Kombinationen av kristall och den amorfa bläckfisken är ett möte mellan två motsatta konstruktioner.
Ordet kristall härstammar från grekiskans krystallos som betyder klar is.
En kristall är ett fast ämne vars atomer, molekyler eller joner bildar en regelbunden struktur som upprepar sig exakt i alla tre dimensioner. Motsatsen – ett amorft ömne – är ett fast ämne utan ordnad struktur. Alla fasta ämnen är antingen kristallina eller amorfa. I mitt verk blir de regelbundna kristallerna byggstenar i en amorf kropp.

I Konserthuset möts gammalt och nytt, klassisk musik vid sidan om modern rock och blues, konserter både inne och ute på amfiteatern. Huset genomsyras av multifunktionalitet och därför kändes den mytomspunna bläckfisken, med sina åtta armar, som en lämplig symbol för att visa på den generösa hållning huset kommer att ha gentemot sin publik.