Först kommer det ett ”pl” i början och i det ligger det en liten tvekan. Sedan kommer ”ast”. Då blir det slutgiltigt, pang där satt den - PLATS.
Å andra sidan har plats en annan betydelse som mer verkar vilja tränga undan något, ett begrepp som tar tag i sidorna och skjuter utåt för att få mer utrymme.
Ordet tanke är mer som vatten, flödande och i ständig rörelse.

Ibland ersätts den fysiska verkligheten av den alternativa verkligheten i tanken. En hisnande mängd intryck; färger, dofter, ljud, avlöser varandra, går in i varandra och avbryter ett händelseförlopp så att nya skott bildas och får tankarna att ta en annan vändning.
Plötsligt inser man att man har gått flera hundra meter utan att vara medveten om det eller ännu värre, kört bil några mil utan att vara där.
Jag tänker: ibland känns det jobbigt att ta sig till en viss plats. Samtidigt springer jag tjugo minuter på gymmet utan att komma någon vart.
Tankarna kommer oftast i en rörelse från en plats till en annan medan platserna i sig själva är stillastående och fungerar som bildrutorna på en filmremsa; korta ögonblick läggs efter varandra och i tid blir det ett skeende. [jag passerar ett hus som har fönsterrutor som ser ut att stråla av guld. Där inne lever människor sina liv].
Guldet syns endast utifrån, just vid denna tidpunkten, just den här dagen.

Platser doftar av händelser.
En stulen kyss inbränt i trappräcket, ansiktsuttrycket hos en förbipasserande på gatan för sexton år sedan; färgen på himlen efter Tjernobylkatastrofen; ett ögonblick av euforisk lycka när förälskelsen blev besvarad; timglaset jag fick från en vän som sedan begick självmord; viljan att avlägsna ett hårstrå från en okänd mans svarta krage...

Staden har många ansikten, många platser.
En del är självklara som utropstecken med en uppenbar funktion och ett tydligt uttryck; torg, arenor, parker och pampiga gator.
Andra är försiktiga som frågetecken; ödetomter där tillfälliga hyresgäster har slagit läger, stigar som trampats upp av personer som har haft bråttom, en tillsynes obefogad gräsplätt som inte verkar höra till eller en trafikstolpe som någon förvirrad bilförare kört på. Ofärdiga, sårade och möjligtvis hemliga platser.

Det är märkligt när man tänker på hur noga myndigheterna är med bygglov när vissa platser verkar få se ut hur som helst, som så många torg med snabbmatställen (pinsamt oestetiska) där verkligen INGEN har “tänkt till”.

Andra platser är farliga och rädsla är i sig självt en farlig känsla som ökar antalet olyckor. Man hinner tänka många obehagliga tankar när man hör fotsteg sakta närma sig i mörkret.
Jag läser i tidningen: Sankt Knuts torg har blivit Malmös farligaste plats - för tjejer på väg hem.
Där bor jag.

text by
Åsa Maria Bengtsson

First, there is a "pl" in the beginning and there is a little bit of doubt. After comes "ace". Then it becomes final, there it is, bang - PLACE.
On the other hand, place has a different meaning that seems like it wants to displace something, a concept that takes hold of the sides and projects outward to get more space.
The word thought is more like water, flowing and in motion.

Sometimes the physical reality is displaced by the alternative reality in your head. A breathtaking variety of impressions, colors, smells, sounds, succeed each other, go into each other and interrupt the flow of events so that new shoots are formed that makes your thoughts take another turn.
Suddenly you realize that you have been walking several hundred feet without being aware of it, or worse, driving a few miles, not concentrating on what you have been doing.
I am thinking: sometimes it feels awkward to walk to a certain place. At the same time, I run twenty minutes at the gym without getting anywhere.
Thoughts usually comes to me in a movement from one place to another, while the places themselves are stationary and act as picture boxes on a film strip; short time added one after the other and in time, it will become an event. [I pass a house that has windows that appear to shine with gold. Inside people are living their lives].
Gold visible only from outside, just at this time, just this day.

Places smells of events.
A stolen kiss burnt in the staircase railing, the facial expression of a passing person in the street sixteen years ago, the color of the sky after the Chernobyl disaster, a moment of euphoric happiness when my love was answered; the hourglass I received from a friend who then committed suicide, the desire to remove a hair from an unknown male black collar ...

The city has many faces, many places.
Some are self-evident as exclamation marks with a clear function and a clear expression; squares, stadiums, parks and magnificent streets.
Others are cautious as question marks; derelict sites where temporary tenants have set up camp, trails have been trambled of people who have been in a hurry, a supervisory unwarranted piece of grass, that don´t seem to belong to anyone or a traffic pole that a confused motorists hit. Unfinished, wounded and possibly secret places.

It is odd when you consider how carefully the authorities are giveing a building permit, when some places seems to have the permission to look how they like (embarrassing UNAESTHETIC), as so many squares with fast food places where really NO ONE has "given it a thought".

Other places are dangerous and fear itself is a dangerous feeling that increases the number of accidents. You have time to think many unpleasant thoughts when you hear footsteps slowly approaching in the darkness.
I read in the newspaper: St Knuts torg in Malmö has become the most dangerous place - for girls on the way home.
That´s where I live.